Har precis varit ute och sprungit med W, eftersom han har problem med
knäna så gick vi 2.5km först, sen sprang vi samma runda,
och då sprang vi på 11min och 35sek!
Trodde fan jag skulle springa på 15min eller nått, haha
så nu är de inte långt kvar till målet :)
Eller jo, en bit, men påväg!

T.o.m. W berömde mig, sist va vi ute och sprang sa han att han
kunde lika gärna sprungit om mig baklänges (haha då blev man ju glad)
men nu var de stor skillnad, han jämförde det genom att säga
"det är som att jämföra en tjockis och värsta atleten"
Då kändes allt lite roligare ;)

Känns riktigt skönt att ha varit ute
var en lååång och dryg backe mot slutet,
kändes som om frukosten skulle komma upp ett tag,
men de gick över sen som tur va :)
Nu blir det snart lunch och sen börjar resan till Uppsala :)

PUSS!